Värna om mig
ATMISS tar tacksamt emot behövliga gåvor och bidrag. Pg.nr. 310576-4
Medlemmarnas sida
Dikt från en medlem.
VIT JUL
För allas skull en vit jul
jag tror det blir kul
Ingen snaps till våran sill
även om jag kan och vill
Bara must i glasen
ingen blir i gasen
Vi ska ha en helg lugn och fin
med varken glögg eller vin
Ingen öl till skinkbiten
för mormor tål inte spriten
Madeleine K
Hej
Nej jag ska inte kontakta honom eller försöka förändra NN fler ggr, NU har vi äntligen hittat rätt människor som vet hur man hjälper på rätt sätt så jag lämnar tryggt över till er.
Det var ingen enkel resa - det har kostat många psykologer, och beteendevetare som vi lagt massor med tid och pengar på - men det ni lyckades med på 3 timmar har ingen tidigare kommit i närheten av.
Tack från BB_D från södra Sverige
Tack för att ni tog emot min pojke från Malmö. Ert jobb var fantastiskt och han mår bra.
HT
Er organisation har fått ett meddelande från Joss via er organisationssida på samlain.se:
"Vill bara tacka för att ni finns /Joss"
Genom Atmiss har jag fått råd, stöd och bekräftelse under en svår och påfrestande period i livet då en nära anhörig haft missbruksproblem i flera år. Att få stöd och bekräftelse när man uppfylls av känslor som ensamhet, skuld och skam är ovärderligt. Möjligheten att få en objektiv, professionell och samtidigt human och förstående kontakt ger en styrka att stå upp för det man tycker och innerst inne vet är fel. När familjen inte har haft ork, inte förstått eller varit förnekande, har min kontakt på Atmiss stått ut med mina milslånga mail och gett mig konkreta tips och råd. Hon har guidat mig i bemötande och agerande gentemot mina nära och kära i den komplexa situation vi befinner oss i med en missbrukare i familjen. Ert snabba och okomplicerade agerande när man kontaktar Er gör att man känner ett genuint förtroende, att man blir tagen på allvar och att Ni förstår att man behöver någon direkt. Tusen tack ”J”.
Varför är det så svårt att inse att också Sveriges barn far illa?
Varför är det så många som tror att barnen i Sverige inte lider?
Varför ser vi inte våra egna barn utan bara barn i andra länder?
Varför förstår vi inte att nästa generation blir fler utarmade uteliggare?
Varför kräver vi inte att regeringen bryr sig om våra barn?
Varför skiter samhället i våra barn?
Våra barn är dem som ska styra samhället. Hur kan vi tro att de skall bry sig om oss i framtiden?
Undrande pappa,
förtvivlad anhörig till alkoholistmamma